Säger man A så får man säga B... eller hur? Syftade på inlägget jag gjorde igår angående mitt erbjudande som jag fick. Jag vart nämligen uppringd av min förr förra personalchef och vart erbjuden en heltidstjänst från 1 juni.
Från att ha varit arbetslös för ett år sen så hade jag nu helt plötsligt tre olika valmöjligheter som jag stod inför.
Efter mycket funderingar kring hur jag vill göra, hur jag känner så kom jag då fram till detta.....

....... Jag har suttit i telefon dom senaste 10 åren (faan va länge det låter) och har absolut inga problem att prata med folk som är griniga, glada, otrevliga, spydiga, helt underbara o.s.v Jag verkligen älskar det.... och jag kan det in och utantill.
Däremot så har det saknats något på senaste tiden, en förändring... ja nåt nytt. Vad vill JAG göra???

Jag har nu kommit fram till att jag har hittat mitt "kall" Jag har saknat att få prata med människor öga mot öga, jag vill sitta eller stå framför människan jag pratar med och inte ha en telefon imellan oss. Jag vill kunna förklara med mina händer samtidigt som jag pratar. Sen i onsdags har jag börjat jobba som vårdbiträde och jag kan inte mer än säga (fast jag bara varit där i tre dagar) att jag älskar det!

Jag älskar att får hjälpa dessa människor som verkligen behöver mig, som uppskattar att jag sitter på en stol och "surrar" lite skit, som hjälper till att koka en tallrik gröt på morgonen, som hjälper en att bädda sängen för att man inte är kapabel själv, att bli behandlad precis som du själv vill bli behandlad den dagen man själv sitter där och kanske inte har möjlighet att ens resa dig ur sängen.

Vi kommer alla att sitta där en dag och jag hoppas att alla som tycker att detta är ett skitjobb och som tycker det är usch och fy och bläää tänker på hur det kommer se ut om 30,40,50 år när ni själva sitter där och kanske inte ens kan gå på toaletten själv.

Jag har iallafall hittat "det" jag vill göra i framtiden!